Se min föreläsning om kartprojektet!

Här kan du se min senaste föreläsning om kartprojektet vi arbetar med.

Föreläsningen är från Torghandelgoteborg.

// Malin

Skype i förskola

Någon gång tänkt på att man kan använda Skype som pedagogiskt verktyg?

För två år sedan hade jag själv sagt nej på den frågan. 

Men när jag var på SETT mässan i Stockholm uppmuntrades jag till att tänka utanför den box jag placerat mig själv inom. Jag började fundera över vilka begränsningar jag satt för det digitala användandet i min verksamhet och sätt att utmana traditionellt användande av appar. Det var inte helt enkelt, tog lite tid och mycket surfande efter inspiration men så småningom gjorde jag små personliga genombrott. En av de appar jag bestämde mig för att utmana mig själv med var Skype. 

I detta ilägg kommer jag ge lite tips utifrån mitt utforskande av Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten på förskolan.

Kurragömma 

Kanske inte låter som världens mest pedagogiska aktivitet, men roligt är det. 

Att leka kurragömma med hjälp av Skype gör det dessutom både roligare och mer utmanande. Allt du behöver är två enheter med var sitt Skype konto. 

Reglerna är enkla. En gömmer sig och en letar. När bästa gömstället är hittat ringer personen som gömmer sig upp (för att man inte ska höra ringsignalen som kan avslöja vart den är). 

Den som gömt sig pratar inte men visar sig själv eller en detalj från den plats den gömt sig på. Första gångerna kanske den kan visa större delen av platsen den gömt sig på och ju mer de lekt leken såhär ju mindre behöver man visa. 

Det blir nästan som en mysterielek då barnen måste fundera över vart den detalj som visas kan finnas. Leken funkar både inne och ute. 

Skype inom förskolan 

Ett enkelt sätt att komma igång med Skype kan vara att öppna ett Skype samtal mellan två avdelningar eller två grupper på förskolan. Bara låta den stå öppen så grupperna ser varandra. Det kräver egentligen inte mer än så... När jag prövade detta första gången var barnen inte så väldigt intresserade av att interagera med varandra. Men efter några tillfällen började barnen prata med varandra och visa varandra saker från sin avdelning, teckningar osv. 

Skype med utflyktsgruppen

Hos oss hör det till vanligheterna att en grupp är på utflykt medan andra grupper är kvar på förskolan. Här finns en underbar möjlighet till samarbete mellan grupperna trotts att de inte befinner sig på samma plats. Genom att ringa upp hemmagrupperna på Skype kan barnen som är på utflykt visa detaljer de upptäckt, visa vart de är eller fråga frågor till varandra i pågående arbete och mycket mycket mer. 

Skype med föräldrar

Det är i många fall svårt att förklara vad "på jobbet" betyder när ett barn frågar vart mamma eller pappa är... Framförallt för de yngsta barnen på förskolan. Har ni god kontakt med föräldrarna eller kanske jobbar på relationen är Skype ett roligt verktyg. 

Att Skypa med föräldrarna på jobbet ger barnen möjlighet att se vad "på jobbet innebär" på riktigt, de kan också få en liten inblick i hur olika arbetsplatser ser ut och vad olika yrken innebär. 

Denna aktivitet kräver förstås tillstånd från föräldrarna och det kräver att i alla fall några  vårdnadshavare engagerar och vilja att dela med sig av sin dag. Men om och när man får till det är det i min erfarenhet ett givande och roligt samarbete för alla parter. 

Skype med pedagoger

Innan jag åkte till fjällen för några veckor sedan var det många av barnen i min barngrupp som tyckte det var väldigt spännande att få reda på mer om vart jag skulle. De hade svårt att tänka sig hur ett skidsystem med liftar och backar kunde se ut egentligen. Vi tittade på bilder och pratade lite om det, men det var svårgreppat. Så jag fick frågan om jag inte kunde ta många bilder så jag kunde visa. Jag tog förvisso bilder och skickade till barnen men vi bokade också in en Skype träff. 

Så där satt jag, mitt i backen i Hundfjället i sälen och Skypade med min barngrupp i Göteborg. Mer förundrade har jag nog aldrig hört dom. Dom fick se bergen, dalen, följa med lite live när jag åkte en bit och dom ställde en massa frågor.  Den viktigaste frågan jag fick var nog "har dom några kartor där?". Det tog inte mer än 10-15 minuter av min tid, men det var värt mycket för både mig och vår barngrupp. 

Skype som utbyte mellan förskolor 

Att använda Skype i samarbete med andra förskolor är ett super spännande verktyg. Barnen får "träffa" nya barn, skapa nya bekantskaper men får också möjlighet att visa upp sin egen förskola. Ett roligt sätt att starta ett samarbete eller fördjupa ett redan påbörjat. 

Jag hoppas dessa små tips kan inspirera till att börja utforska Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten. Om du prövar, hör gärna av dig och berätta hur ni upplever det. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 5

Välkommen till del 5 av vårt kartprojekt. Har du missat de första fyra delarna? Gå gärna tillbaka och läs igenom hur vi hamnat där vi är i projektet.

Har kartor inte alltid rätt? 

Barnen hade upptäckt att kartor inte alltid visade världen exakt som den ser ut. 

Den nya förskolan finns t.ex. inte med på eniro´s kartor, men den gamla som i verkligheten är jämnad med marken finns med. Skolor har namn på kartorna men förskolor är inte utmärkta på samma sätt. Varför är det så? 

På eniro´s kartor kan man hitta byggnader som barnen beskriver det "där människor arbetar" genom att titta på färgen. Dessa byggnader är nämligen röda. Men alla röda hus har inte en förklaring till vad för typ av verksamhet som bedrivs där. Barnen upptäckte fort att sjukhus, skolor, bibliotek stod uppmärkta på kartorna men förskolor gjorde det inte. Eftersom barnen vid det här laget hade en enorm kännedom om närområdet var de få byggnader de inte kunde lite ut vad de var för några. 

Det var dags för ett nytt upptäckande. 

En dag stod vi där. Barnen ville eller nästan BEHÖVDE veta vad som fanns i några av dom röda husen. Vi tog reda på hur vi skulle ta oss dit, vi hade gjort vägbeskrivningar, kartor var utskrivna, uppletade på iPad osv. Det gick inte att hålla sig längre, vi behövde ut och lösa mysteriet i den riktiga världen. 

När man arbetat med kartor och symboler väldigt intensivt under flera månader, är detaljer i den riktiga världen helt otroligt spännande. Hela världen talade med oss på vår första promenad, barnen diskuterade, försökte avkoda symboler, skyltar, läsa kartor, jämföra kartor med varandra. Målet var klart, vi skulle hitta dit... vi behövde bara lite extra tid på oss. 

(Några av de skyltar vi uppmärksammade på vår första utflykt.) 

På vägen ner till huset vi letade efter gick vi förbi den gamla förskolan, den som fortfarande finns kvar på kartorna. Där stod vi en stund och tittade på den enorma grusplanen där våra tre hus en gång hade stått. Det fanns inget annat att se, bara massa grus. Det kändes nästan som om det var då barnen förstod, att den gamla förskolan inte fanns kvar. 

Alla våra barn hade sett den där grusplanen innan, vi hade varit nere och tittat på rivningsprocessen, men där stod vi med kartorna i handen... där fanns förskolan med. Men i verkligheten fanns dom inte där. 

(Platsen där den gamla förskolan låg) 

Ibland glömmer vi som pedagoger att stanna upp, men här blev det helt nödvändigt. Vi fick stanna där en stund, ute på den stora grusplanen och prata. Om den gamla förskolan, om den nya, om allt vi lärt oss, om varför vi inte kunde stanna kvar i den gamla, om varför världen förändras. Tillsammans fick vi bearbeta alla känslor. Det slutade med att vi tog med oss en bit av en takpanna tillbaka till den nya förskolan. Det kändes viktigt. 

Det där röda huset vi letade efter, tillslut hittade vi dit. Men det fanns inget där att hitta. En stängd verksamhet.

Jag kände att jag lite svor inom mig över att jag inte kollat upp det innan, tänkte att nu var det kört. Barnen skulle känns sig besvikna och då skulle det vara stopp. Men barn har en fantastisk förmåga att förvåna oss hela tiden, visst dom blev lite besvikna... men dom hittade fort nya röda hus de ville leta reda på istället. Projektet lever, barn anpassar sig efter förutsättningarna vi står inför, det är kanske den största anledningen till att dom är så himla coola. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 4

Välkommen till del 4. 

Har du inte läst del 1-3 kan detta inlägg vara lite förvirrande. Gå gärna tillbaka och läs isåfall. I dessa inlägg får du följa kartgruppen i sitt projekt under läsåret 2016-2017. 

Det var dags att ta in nya typer av kartor i projektet, vi började med det som var enkelt att komma åt med hjälp av våra digitala redskap eniro kartor och iPad´s app "Kartor". 

Den här omgången lärde sig barnen att tolka kartorna nästan omedelbart. De visste redan hur en karta fungerade och olikheterna mellan de olika kartorna avkodades snabbt. 

Det var nu barnen också började ifrågasätta kartorna för på eniros kartor fanns inte den nya förskolan med. Varför var det så? Den gamla förskolan fanns kvar men den var riven vid det här laget. Uppdateras inte kartor automatiskt? Barnen började för första gången på riktigt ifrågasätta om man alltid kunde lita på kartor. Vad det betydde för sina vägbeskrivningar och hur vi kunde kontrollera om kartorna stämde eller inte. 

Som pedagoger tog vi tillfället att diskutera källkritik med barnen, både utifrån kartor men också de bilder vi valt av kände hus osv. Hur vet vi vad vi får använda, vem äger bilden osv. Frågor som behövde besvaras och diskuteras. Detta är fortfarande en pågående diskussion i gruppen. 

Vi hade tur som fick en naturlig ingång i arbetet med källkritik men även om vi inte fått det hade det varit ett ämne vi som pedagoger planerat in att prata om med gruppen. 

Arbetar man mycket med digitala verktyg och digitalt informationssökande blir källkritik ett ämne jag anser att man måste ta upp för diskussion. Kanske inte det roligaste ämnet med ett viktigt ämne att reflektera kring tidigt i sitt utforskande. 

Barnen hade sedan tidigare arbetat på vägbeskrivningar med hjälp av Explain everything (se separat inlägg). De ville nu ta detta till en ny nivå. Det var nu vi introducerade programmering i kartgruppen. 

Vi började programmeringen med Blue-bot, först på ett rutmönster tejpat på golvet där barnen gjorde egna banor för varandra med hinder i form av blommor, kottar osv. Men vi gick också vidare till att programmera på större kartor vi satt fast på golvet. Även detta är något jag kommer diskutera mer djupgående i ett separat inlägg. 

I nästa inlägg kan du läsa om vad som blev utforskandet utifrån det källkritiska arbete barnen nu gett sig på med kartor. 

// Malin 

Blue-bot och kartor?

I vårt projekt som du kan läsa om i en serie inlägg som heter "Vårt kartprojekt" nämnde jag kort att vi introducerat programmering i vårt kartprojekt. I det här inlägget kommer jag lite mer ingående beskriva hur vi har arbetat med Blue-bot i projektet och hur vi tänker oss en möjlig fortsättning om barnen fortsätter visa intresse för att programmera.

(bild hämtad från Hands-on science hemsida.) 

Kartor är spännande men då vi valt att arbeta i projekten i ganska stora grupper (ca 13 barn i gruppen) innebär det att vi också har en spretig grupp. Som pedagog väljer vi därför att introducera aktiviteter, uttrycksätt eller hjälpmedel för att utmana, utveckla och uppmuntra till vidare utforskande inom ramen för projektet. Några barn i gruppen var fortfarande superintresserade av att arbeta med kartorna, medan några ville gå vidare i sitt utforskande... fortfarande arbeta med kartor men inte enbart kartor, något mer efterfrågades men vad var oklart. Vi tog tillfället i akt att introducera förskolans nyinköpta Blue-bot.

Första gången vi introducerade vår Blue-bot hade vi avslutat vårt reflektionsmöte och arbetat en stund med våra kartor, barnen visste att vi hade en överraskning på gång men inte vad det innebar.
Eftersom vi inte har lika många Blue-bot´s som barn delade vi upp barnen i tre mindre grupper. Just denna dag hade vi fördelen av att ha husets alla tre bot:ar på avdelningen. Barnen fick i uppgift att sammarbeta och lära känna våra nya vänner. Mer instruktioner fick de inte.

Grupperna satte igång för fullt, två av grupperna utforskade i stort sätt på egen hand medan en av grupperna behövde lite mer stöd för att förstå hur Blue-boten fungerade. Det tog inte många minuter innan barnen hade fått upp farten och hade knäckt koden på hur de olika kommandon Blue-boten erbjuder fungerade. Vi passade då på att utmana genom att uppmuntra barnen att skapa banor att ta sig igenom med hjälp av byggmaterial vi hade tillgängligt. Lite svårare, men den visade sig vara en uppgift som uppmuntrade till samtal och samarbetet.

I reflektionen efter detta tillfälle sammanfattade ett av våra barn aktiviteten såhär:

"Jag tycker robotar är coola och nu har vi en, det tycker jag är grymt. Men först var det supersvårt. Sen blev det lättare, när vi började tänka tillsammans." 

När barnen kommit till fasen där de arbetade intensivt med vägbeskrivningar och lärt känna Blue-boten ordentligt tog de initiativ till att kombinera kartor, vägbeskrivningar och Blue-bots.
Vi valde vid detta tillfälle att förstora upp en karta till affisch storlek (En inställning vi har förmånen att ha på vår skrivare på förskolan). Det innebar att vi kunde förstora kartan till 6 a3 pappers stor.
Barnen listade snabbt ut hur de 6 kartbitarna skulle sitta i förhållande till varandra för att skapa en stor kartbild sedan var det bara att tejpa ihop och fästa på golvet.

Nu kunde barnen programmera direkt på kartan. Ge varandra vägbeskrivningar, gissa vart beskrivningen skulle ta dem, osv. 

Blue-botarna har blivit inte bara ett tillfälle för programmering utan något som uppmuntrar till samtal, möten, samarbete och utmaningar. 

Barnen känner sig nu hyfsat förtrogna med vår Blue-bot. De programmerar mer än gärna på kartan eller på frihand. Vi har även testat på appen som var populär den också. 

Nästa programmeringssteg i projektet skulle kunna vara att vi introducerar ScratchJR. Men eftersom barnen hittills känns nöjda med att få arbeta vidare med sina kartor och Blue-bot väljer vi att hålla oss här ett tag för att se vad som händer. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 3

Kartor och symboler 

Kartgruppen som vi använt som arbetsnamn för vår projektgrupp visade som jag beskrivit i tidigare inlägg ett stort intresse för kartor och digitala verktyg. De visade också en enorm förmåga att förstå och tolka kartor samt att hitta användningsområden där kartor kunde underlätta arbetet. 

I början av arbetet la vi mycket tid på Google Earth, barnen lärde sig redan i pre project hur den nya förskolan och den gamla såg ut på Google Earth kartor, detta blev också utgångspunkten för stora delar av navigeringen. Så länge vi kunde se både den nya förskolan och den gamla på samma kartbild kunde barnen navigera sig på kartan, de hittade sina egna hus, till affären, till torget, spårvagnshållplatsen, skogen osv. 

I den här delen av projektet var kartornas kommunikativa funktion central. Kartorna hjälpte oss att upptäcka vårt närområde och världen. 

Nedan följer en lista över saker gruppen diskuterade i denna fas:

• Hur olika hus ligger i förhållande till varandra. 
• Distans mellan hus, förskola och hem, hemmet och torget, hemmet och affären. osv. 
• Vad som skiljer sig mellan bild och verklighet? Årstidsförändring, gamla bilen på parkeringen, husens färg? 
• Hur gör man en vägbeskrivning? (läs mer om hur vi gjorde i kommande inlägg om appen Explain everything) 
• Läge - google earth bilderna är tagna uppifrån, huset kan därför se ut att vara av en annan färg än det egentligen är. Men hur kommer det sig? Vad är det vi ser egentligen?
• Höjd - många hus ser lika höga ut på bilder uppifrån. Varför? Barnen vet ju att olika hus har olika många våningar. 
• Hur man skapar Google sina Earth kartor? och hur ofta uppdateras dom? 
• Hur ser det ut på andra ställen på jorden? Kan vi göra nedslag på andra ställen? Där mormor bor? Hemlandet? 
• Etiska diskussioner - vi bor på olika sätt på olika ställen på jorden. Har vi det olika bra? Har vi det bättre som har "finare" hus? Är vi lyckligare? 
• Finns det andra typer av kartor? 

Vi tittade i denna fas även på en stor mängd kända och spännande byggnader och deras tillhörande karta. Barnen studerade byggnaderna, färgen, strukturen, taket, formen osv, med andra ord alla detaljer som kunde avslöja hur det skulle se ut på en karta. 

Här kan du se några av de Google Earth kartor där du kan hitta kända och coola byggnader. 

Och vår förskola såklart! 

Här är några exempel på byggnader som går att hitta på tillhörande karta. Vilken byggnad som är på vilken karta är barnen i gruppen experter på att hitta, vi vuxna däremot... Har det inte alltid så lätt att hitta. 

Tankarna är många och utforskandet otroligt spännande att följa. 

Den sistnämnda tanken, finns det andra typer av kartor? fick bli nästa steg i processen. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 2

Projektet kan börja - såhär tänkte vi

När vi påbörjade vårt projekt hade vi egentligen ingen aning om vad som skulle hända. Några i arbetslaget var helt nya med det här sättet att arbeta medan vi var några som provat på det innan och kände oss mer bekväma. Att släppa kontrollen som pedagog ställer ibland ännu högre krav än ett traditionellt arbetsätt. Eftersom vi inte vet vart barnen kommer rikta sitt fokus måste vi vara redo för många olika vägar. 

För att vår verksamhet skulle gå ihop hade vi valt att dela in våra barn i tre grupper. (Det går 40 barn totalt i gruppen). 

Grupp 1 består av de barn som visat extra intresse för att bygga och skapa. 

Grupp 2 består av de barn som visat extra intresse för att arbeta med kartorna och det digitala utforsknadet. 

Grupp 3 består av de barn som inte var färdiga med att titta på närområden genom utflykter. 

Grupperna fick nu fasta pedagoger istället för att träffa alla pedagoger i olika uttryckssätt som de gjorde under pre project. 

Jag befinner mig i gruppen som visat extra intresse för kartor och digitalt utforskande. Det är därmed också den grupp som jag kommer berätta utifrån här i bloggen. Det är där kartprojektet skapades. 

Min grupp började sitt projekt med att reflektera över vad de lärt sig hittills, vi gjorde återblickar med google earth, pratade om kartor, rymden, symboler, kulturer och mycket mer. Några av dessa projekt har blivit sidospår i projektet. Jag kommer behandla dessa i separata inlägg. Våra första två till tre tillfällen baserades till största del på detta. Samla in tankar, funderingar och hitta möjliga vägar för gruppen att gå vidare. 

I nästa inlägg om kartprojektet kommer en överblick över hur projektet sett ut hittills och korta nedslag i de olika delar vi mött hittills. 

// Malin