Vårt kartprojekt del 5

Välkommen till del 5 av vårt kartprojekt. Har du missat de första fyra delarna? Gå gärna tillbaka och läs igenom hur vi hamnat där vi är i projektet.

Har kartor inte alltid rätt? 

Barnen hade upptäckt att kartor inte alltid visade världen exakt som den ser ut. 

Den nya förskolan finns t.ex. inte med på eniro´s kartor, men den gamla som i verkligheten är jämnad med marken finns med. Skolor har namn på kartorna men förskolor är inte utmärkta på samma sätt. Varför är det så? 

På eniro´s kartor kan man hitta byggnader som barnen beskriver det "där människor arbetar" genom att titta på färgen. Dessa byggnader är nämligen röda. Men alla röda hus har inte en förklaring till vad för typ av verksamhet som bedrivs där. Barnen upptäckte fort att sjukhus, skolor, bibliotek stod uppmärkta på kartorna men förskolor gjorde det inte. Eftersom barnen vid det här laget hade en enorm kännedom om närområdet var de få byggnader de inte kunde lite ut vad de var för några. 

Det var dags för ett nytt upptäckande. 

En dag stod vi där. Barnen ville eller nästan BEHÖVDE veta vad som fanns i några av dom röda husen. Vi tog reda på hur vi skulle ta oss dit, vi hade gjort vägbeskrivningar, kartor var utskrivna, uppletade på iPad osv. Det gick inte att hålla sig längre, vi behövde ut och lösa mysteriet i den riktiga världen. 

När man arbetat med kartor och symboler väldigt intensivt under flera månader, är detaljer i den riktiga världen helt otroligt spännande. Hela världen talade med oss på vår första promenad, barnen diskuterade, försökte avkoda symboler, skyltar, läsa kartor, jämföra kartor med varandra. Målet var klart, vi skulle hitta dit... vi behövde bara lite extra tid på oss. 

(Några av de skyltar vi uppmärksammade på vår första utflykt.) 

På vägen ner till huset vi letade efter gick vi förbi den gamla förskolan, den som fortfarande finns kvar på kartorna. Där stod vi en stund och tittade på den enorma grusplanen där våra tre hus en gång hade stått. Det fanns inget annat att se, bara massa grus. Det kändes nästan som om det var då barnen förstod, att den gamla förskolan inte fanns kvar. 

Alla våra barn hade sett den där grusplanen innan, vi hade varit nere och tittat på rivningsprocessen, men där stod vi med kartorna i handen... där fanns förskolan med. Men i verkligheten fanns dom inte där. 

(Platsen där den gamla förskolan låg) 

Ibland glömmer vi som pedagoger att stanna upp, men här blev det helt nödvändigt. Vi fick stanna där en stund, ute på den stora grusplanen och prata. Om den gamla förskolan, om den nya, om allt vi lärt oss, om varför vi inte kunde stanna kvar i den gamla, om varför världen förändras. Tillsammans fick vi bearbeta alla känslor. Det slutade med att vi tog med oss en bit av en takpanna tillbaka till den nya förskolan. Det kändes viktigt. 

Det där röda huset vi letade efter, tillslut hittade vi dit. Men det fanns inget där att hitta. En stängd verksamhet.

Jag kände att jag lite svor inom mig över att jag inte kollat upp det innan, tänkte att nu var det kört. Barnen skulle känns sig besvikna och då skulle det vara stopp. Men barn har en fantastisk förmåga att förvåna oss hela tiden, visst dom blev lite besvikna... men dom hittade fort nya röda hus de ville leta reda på istället. Projektet lever, barn anpassar sig efter förutsättningarna vi står inför, det är kanske den största anledningen till att dom är så himla coola. 

// Malin