Se min föreläsning om kartprojektet!

Här kan du se min senaste föreläsning om kartprojektet vi arbetar med.

Föreläsningen är från Torghandelgoteborg.

// Malin

Skype i förskola

Någon gång tänkt på att man kan använda Skype som pedagogiskt verktyg?

För två år sedan hade jag själv sagt nej på den frågan. 

Men när jag var på SETT mässan i Stockholm uppmuntrades jag till att tänka utanför den box jag placerat mig själv inom. Jag började fundera över vilka begränsningar jag satt för det digitala användandet i min verksamhet och sätt att utmana traditionellt användande av appar. Det var inte helt enkelt, tog lite tid och mycket surfande efter inspiration men så småningom gjorde jag små personliga genombrott. En av de appar jag bestämde mig för att utmana mig själv med var Skype. 

I detta ilägg kommer jag ge lite tips utifrån mitt utforskande av Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten på förskolan.

Kurragömma 

Kanske inte låter som världens mest pedagogiska aktivitet, men roligt är det. 

Att leka kurragömma med hjälp av Skype gör det dessutom både roligare och mer utmanande. Allt du behöver är två enheter med var sitt Skype konto. 

Reglerna är enkla. En gömmer sig och en letar. När bästa gömstället är hittat ringer personen som gömmer sig upp (för att man inte ska höra ringsignalen som kan avslöja vart den är). 

Den som gömt sig pratar inte men visar sig själv eller en detalj från den plats den gömt sig på. Första gångerna kanske den kan visa större delen av platsen den gömt sig på och ju mer de lekt leken såhär ju mindre behöver man visa. 

Det blir nästan som en mysterielek då barnen måste fundera över vart den detalj som visas kan finnas. Leken funkar både inne och ute. 

Skype inom förskolan 

Ett enkelt sätt att komma igång med Skype kan vara att öppna ett Skype samtal mellan två avdelningar eller två grupper på förskolan. Bara låta den stå öppen så grupperna ser varandra. Det kräver egentligen inte mer än så... När jag prövade detta första gången var barnen inte så väldigt intresserade av att interagera med varandra. Men efter några tillfällen började barnen prata med varandra och visa varandra saker från sin avdelning, teckningar osv. 

Skype med utflyktsgruppen

Hos oss hör det till vanligheterna att en grupp är på utflykt medan andra grupper är kvar på förskolan. Här finns en underbar möjlighet till samarbete mellan grupperna trotts att de inte befinner sig på samma plats. Genom att ringa upp hemmagrupperna på Skype kan barnen som är på utflykt visa detaljer de upptäckt, visa vart de är eller fråga frågor till varandra i pågående arbete och mycket mycket mer. 

Skype med föräldrar

Det är i många fall svårt att förklara vad "på jobbet" betyder när ett barn frågar vart mamma eller pappa är... Framförallt för de yngsta barnen på förskolan. Har ni god kontakt med föräldrarna eller kanske jobbar på relationen är Skype ett roligt verktyg. 

Att Skypa med föräldrarna på jobbet ger barnen möjlighet att se vad "på jobbet innebär" på riktigt, de kan också få en liten inblick i hur olika arbetsplatser ser ut och vad olika yrken innebär. 

Denna aktivitet kräver förstås tillstånd från föräldrarna och det kräver att i alla fall några  vårdnadshavare engagerar och vilja att dela med sig av sin dag. Men om och när man får till det är det i min erfarenhet ett givande och roligt samarbete för alla parter. 

Skype med pedagoger

Innan jag åkte till fjällen för några veckor sedan var det många av barnen i min barngrupp som tyckte det var väldigt spännande att få reda på mer om vart jag skulle. De hade svårt att tänka sig hur ett skidsystem med liftar och backar kunde se ut egentligen. Vi tittade på bilder och pratade lite om det, men det var svårgreppat. Så jag fick frågan om jag inte kunde ta många bilder så jag kunde visa. Jag tog förvisso bilder och skickade till barnen men vi bokade också in en Skype träff. 

Så där satt jag, mitt i backen i Hundfjället i sälen och Skypade med min barngrupp i Göteborg. Mer förundrade har jag nog aldrig hört dom. Dom fick se bergen, dalen, följa med lite live när jag åkte en bit och dom ställde en massa frågor.  Den viktigaste frågan jag fick var nog "har dom några kartor där?". Det tog inte mer än 10-15 minuter av min tid, men det var värt mycket för både mig och vår barngrupp. 

Skype som utbyte mellan förskolor 

Att använda Skype i samarbete med andra förskolor är ett super spännande verktyg. Barnen får "träffa" nya barn, skapa nya bekantskaper men får också möjlighet att visa upp sin egen förskola. Ett roligt sätt att starta ett samarbete eller fördjupa ett redan påbörjat. 

Jag hoppas dessa små tips kan inspirera till att börja utforska Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten. Om du prövar, hör gärna av dig och berätta hur ni upplever det. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 5

Välkommen till del 5 av vårt kartprojekt. Har du missat de första fyra delarna? Gå gärna tillbaka och läs igenom hur vi hamnat där vi är i projektet.

Har kartor inte alltid rätt? 

Barnen hade upptäckt att kartor inte alltid visade världen exakt som den ser ut. 

Den nya förskolan finns t.ex. inte med på eniro´s kartor, men den gamla som i verkligheten är jämnad med marken finns med. Skolor har namn på kartorna men förskolor är inte utmärkta på samma sätt. Varför är det så? 

På eniro´s kartor kan man hitta byggnader som barnen beskriver det "där människor arbetar" genom att titta på färgen. Dessa byggnader är nämligen röda. Men alla röda hus har inte en förklaring till vad för typ av verksamhet som bedrivs där. Barnen upptäckte fort att sjukhus, skolor, bibliotek stod uppmärkta på kartorna men förskolor gjorde det inte. Eftersom barnen vid det här laget hade en enorm kännedom om närområdet var de få byggnader de inte kunde lite ut vad de var för några. 

Det var dags för ett nytt upptäckande. 

En dag stod vi där. Barnen ville eller nästan BEHÖVDE veta vad som fanns i några av dom röda husen. Vi tog reda på hur vi skulle ta oss dit, vi hade gjort vägbeskrivningar, kartor var utskrivna, uppletade på iPad osv. Det gick inte att hålla sig längre, vi behövde ut och lösa mysteriet i den riktiga världen. 

När man arbetat med kartor och symboler väldigt intensivt under flera månader, är detaljer i den riktiga världen helt otroligt spännande. Hela världen talade med oss på vår första promenad, barnen diskuterade, försökte avkoda symboler, skyltar, läsa kartor, jämföra kartor med varandra. Målet var klart, vi skulle hitta dit... vi behövde bara lite extra tid på oss. 

(Några av de skyltar vi uppmärksammade på vår första utflykt.) 

På vägen ner till huset vi letade efter gick vi förbi den gamla förskolan, den som fortfarande finns kvar på kartorna. Där stod vi en stund och tittade på den enorma grusplanen där våra tre hus en gång hade stått. Det fanns inget annat att se, bara massa grus. Det kändes nästan som om det var då barnen förstod, att den gamla förskolan inte fanns kvar. 

Alla våra barn hade sett den där grusplanen innan, vi hade varit nere och tittat på rivningsprocessen, men där stod vi med kartorna i handen... där fanns förskolan med. Men i verkligheten fanns dom inte där. 

(Platsen där den gamla förskolan låg) 

Ibland glömmer vi som pedagoger att stanna upp, men här blev det helt nödvändigt. Vi fick stanna där en stund, ute på den stora grusplanen och prata. Om den gamla förskolan, om den nya, om allt vi lärt oss, om varför vi inte kunde stanna kvar i den gamla, om varför världen förändras. Tillsammans fick vi bearbeta alla känslor. Det slutade med att vi tog med oss en bit av en takpanna tillbaka till den nya förskolan. Det kändes viktigt. 

Det där röda huset vi letade efter, tillslut hittade vi dit. Men det fanns inget där att hitta. En stängd verksamhet.

Jag kände att jag lite svor inom mig över att jag inte kollat upp det innan, tänkte att nu var det kört. Barnen skulle känns sig besvikna och då skulle det vara stopp. Men barn har en fantastisk förmåga att förvåna oss hela tiden, visst dom blev lite besvikna... men dom hittade fort nya röda hus de ville leta reda på istället. Projektet lever, barn anpassar sig efter förutsättningarna vi står inför, det är kanske den största anledningen till att dom är så himla coola. 

// Malin 

Blue-bot och kartor?

I vårt projekt som du kan läsa om i en serie inlägg som heter "Vårt kartprojekt" nämnde jag kort att vi introducerat programmering i vårt kartprojekt. I det här inlägget kommer jag lite mer ingående beskriva hur vi har arbetat med Blue-bot i projektet och hur vi tänker oss en möjlig fortsättning om barnen fortsätter visa intresse för att programmera.

(bild hämtad från Hands-on science hemsida.) 

Kartor är spännande men då vi valt att arbeta i projekten i ganska stora grupper (ca 13 barn i gruppen) innebär det att vi också har en spretig grupp. Som pedagog väljer vi därför att introducera aktiviteter, uttrycksätt eller hjälpmedel för att utmana, utveckla och uppmuntra till vidare utforskande inom ramen för projektet. Några barn i gruppen var fortfarande superintresserade av att arbeta med kartorna, medan några ville gå vidare i sitt utforskande... fortfarande arbeta med kartor men inte enbart kartor, något mer efterfrågades men vad var oklart. Vi tog tillfället i akt att introducera förskolans nyinköpta Blue-bot.

Första gången vi introducerade vår Blue-bot hade vi avslutat vårt reflektionsmöte och arbetat en stund med våra kartor, barnen visste att vi hade en överraskning på gång men inte vad det innebar.
Eftersom vi inte har lika många Blue-bot´s som barn delade vi upp barnen i tre mindre grupper. Just denna dag hade vi fördelen av att ha husets alla tre bot:ar på avdelningen. Barnen fick i uppgift att sammarbeta och lära känna våra nya vänner. Mer instruktioner fick de inte.

Grupperna satte igång för fullt, två av grupperna utforskade i stort sätt på egen hand medan en av grupperna behövde lite mer stöd för att förstå hur Blue-boten fungerade. Det tog inte många minuter innan barnen hade fått upp farten och hade knäckt koden på hur de olika kommandon Blue-boten erbjuder fungerade. Vi passade då på att utmana genom att uppmuntra barnen att skapa banor att ta sig igenom med hjälp av byggmaterial vi hade tillgängligt. Lite svårare, men den visade sig vara en uppgift som uppmuntrade till samtal och samarbetet.

I reflektionen efter detta tillfälle sammanfattade ett av våra barn aktiviteten såhär:

"Jag tycker robotar är coola och nu har vi en, det tycker jag är grymt. Men först var det supersvårt. Sen blev det lättare, när vi började tänka tillsammans." 

När barnen kommit till fasen där de arbetade intensivt med vägbeskrivningar och lärt känna Blue-boten ordentligt tog de initiativ till att kombinera kartor, vägbeskrivningar och Blue-bots.
Vi valde vid detta tillfälle att förstora upp en karta till affisch storlek (En inställning vi har förmånen att ha på vår skrivare på förskolan). Det innebar att vi kunde förstora kartan till 6 a3 pappers stor.
Barnen listade snabbt ut hur de 6 kartbitarna skulle sitta i förhållande till varandra för att skapa en stor kartbild sedan var det bara att tejpa ihop och fästa på golvet.

Nu kunde barnen programmera direkt på kartan. Ge varandra vägbeskrivningar, gissa vart beskrivningen skulle ta dem, osv. 

Blue-botarna har blivit inte bara ett tillfälle för programmering utan något som uppmuntrar till samtal, möten, samarbete och utmaningar. 

Barnen känner sig nu hyfsat förtrogna med vår Blue-bot. De programmerar mer än gärna på kartan eller på frihand. Vi har även testat på appen som var populär den också. 

Nästa programmeringssteg i projektet skulle kunna vara att vi introducerar ScratchJR. Men eftersom barnen hittills känns nöjda med att få arbeta vidare med sina kartor och Blue-bot väljer vi att hålla oss här ett tag för att se vad som händer. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 3

Kartor och symboler 

Kartgruppen som vi använt som arbetsnamn för vår projektgrupp visade som jag beskrivit i tidigare inlägg ett stort intresse för kartor och digitala verktyg. De visade också en enorm förmåga att förstå och tolka kartor samt att hitta användningsområden där kartor kunde underlätta arbetet. 

I början av arbetet la vi mycket tid på Google Earth, barnen lärde sig redan i pre project hur den nya förskolan och den gamla såg ut på Google Earth kartor, detta blev också utgångspunkten för stora delar av navigeringen. Så länge vi kunde se både den nya förskolan och den gamla på samma kartbild kunde barnen navigera sig på kartan, de hittade sina egna hus, till affären, till torget, spårvagnshållplatsen, skogen osv. 

I den här delen av projektet var kartornas kommunikativa funktion central. Kartorna hjälpte oss att upptäcka vårt närområde och världen. 

Nedan följer en lista över saker gruppen diskuterade i denna fas:

• Hur olika hus ligger i förhållande till varandra. 
• Distans mellan hus, förskola och hem, hemmet och torget, hemmet och affären. osv. 
• Vad som skiljer sig mellan bild och verklighet? Årstidsförändring, gamla bilen på parkeringen, husens färg? 
• Hur gör man en vägbeskrivning? (läs mer om hur vi gjorde i kommande inlägg om appen Explain everything) 
• Läge - google earth bilderna är tagna uppifrån, huset kan därför se ut att vara av en annan färg än det egentligen är. Men hur kommer det sig? Vad är det vi ser egentligen?
• Höjd - många hus ser lika höga ut på bilder uppifrån. Varför? Barnen vet ju att olika hus har olika många våningar. 
• Hur man skapar Google sina Earth kartor? och hur ofta uppdateras dom? 
• Hur ser det ut på andra ställen på jorden? Kan vi göra nedslag på andra ställen? Där mormor bor? Hemlandet? 
• Etiska diskussioner - vi bor på olika sätt på olika ställen på jorden. Har vi det olika bra? Har vi det bättre som har "finare" hus? Är vi lyckligare? 
• Finns det andra typer av kartor? 

Vi tittade i denna fas även på en stor mängd kända och spännande byggnader och deras tillhörande karta. Barnen studerade byggnaderna, färgen, strukturen, taket, formen osv, med andra ord alla detaljer som kunde avslöja hur det skulle se ut på en karta. 

Här kan du se några av de Google Earth kartor där du kan hitta kända och coola byggnader. 

Och vår förskola såklart! 

Här är några exempel på byggnader som går att hitta på tillhörande karta. Vilken byggnad som är på vilken karta är barnen i gruppen experter på att hitta, vi vuxna däremot... Har det inte alltid så lätt att hitta. 

Tankarna är många och utforskandet otroligt spännande att följa. 

Den sistnämnda tanken, finns det andra typer av kartor? fick bli nästa steg i processen. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 2

Projektet kan börja - såhär tänkte vi

När vi påbörjade vårt projekt hade vi egentligen ingen aning om vad som skulle hända. Några i arbetslaget var helt nya med det här sättet att arbeta medan vi var några som provat på det innan och kände oss mer bekväma. Att släppa kontrollen som pedagog ställer ibland ännu högre krav än ett traditionellt arbetsätt. Eftersom vi inte vet vart barnen kommer rikta sitt fokus måste vi vara redo för många olika vägar. 

För att vår verksamhet skulle gå ihop hade vi valt att dela in våra barn i tre grupper. (Det går 40 barn totalt i gruppen). 

Grupp 1 består av de barn som visat extra intresse för att bygga och skapa. 

Grupp 2 består av de barn som visat extra intresse för att arbeta med kartorna och det digitala utforsknadet. 

Grupp 3 består av de barn som inte var färdiga med att titta på närområden genom utflykter. 

Grupperna fick nu fasta pedagoger istället för att träffa alla pedagoger i olika uttryckssätt som de gjorde under pre project. 

Jag befinner mig i gruppen som visat extra intresse för kartor och digitalt utforskande. Det är därmed också den grupp som jag kommer berätta utifrån här i bloggen. Det är där kartprojektet skapades. 

Min grupp började sitt projekt med att reflektera över vad de lärt sig hittills, vi gjorde återblickar med google earth, pratade om kartor, rymden, symboler, kulturer och mycket mer. Några av dessa projekt har blivit sidospår i projektet. Jag kommer behandla dessa i separata inlägg. Våra första två till tre tillfällen baserades till största del på detta. Samla in tankar, funderingar och hitta möjliga vägar för gruppen att gå vidare. 

I nästa inlägg om kartprojektet kommer en överblick över hur projektet sett ut hittills och korta nedslag i de olika delar vi mött hittills. 

// Malin 

Vårt kartprojekt del 1.

Pre project. 

I höstas påbörjade vi arbetet i vårt pre project med att erbjuda en mängd olika aktiviteter. Som pedagoger hade vi redan i vår diskussion av pre project gjort valet att vi skulle erbjuda minst ett digitalt inslag i utforskandet. Vår barngrupp hade inte arbetat så mycket med digitala verktyg mer än en del spelappar och tittat på music från youtube osv. 

Barnen erbjöds en mängd olika aktiviteter och iPaden var ständigt närvarande. De tog kort, reflekterade tillsammans framför vår Smartboard, tittade på bilder, sökte information osv. 

Då vår förskola skulle flytta ut ur sina gamla lokaler och in i nya, var barnens intresse i stort riktat mot flytten, nybygget och allt som gällde den nya förskolan. 

Vi var på en mängd utflykter upp till platsen där den nya förskolan byggdes, följde byggprocessen, byggandet av gården osv. Barnen började skapa ritningar över den nya gården, önskelistor över saker de ville ha, funderade på hur den nya förskolan låg i förhållande till den gamla osv. Detta fokus var något vi tog med oss in i nästa fas av vårt pre projekt. 

Efter flytten till den nya förskolan kände vi oss redo för att göra vår första avgränsning men inte helt redo att lämna pre projekt fasen. Vi delade då upp barngruppen i tre grupper som alla erbjöds att prova på tre specifika aktiviteter. 

1. Utflykt för att titta på närområdet och hälsa på barnens egna hus. 

2. Måla hus i ateljén 

3. Titta på de egna husen och närområdet med hjälp av google earth.      

Denna fas höll på ett par veckor och vi såg hur barnens intresse växte av att få fler sätt att utforska sitt närområde vidgat men med utgångspunkt ifrån den nya förskolan. 

I dokumentationen från dessa tillfällen uppkom en del specifika intressen delade av en större mängd barn som sedan blev skapandet av våra projektgrupper. 

Vi var redo för att påbörja vårt projekt. 

I Vårt kartprojekt del 2 får du följa uppstarten av vårt projekt. 

// Malin 

Kommande på bloggen

Nu har jag äntligen fått ihop lite struktur på de kommande inläggen på bloggen. Är du nyfiken på att på att följa med på resan kommer de närmsta veckorna se ut enligt följande: 

Vecka 16 

Tisdag - Vårt kartprojekt del 1 

Onsdag - Explain Everything 

Fredag - Vårt kartprojekt del 2 

Vecka 17

Måndag - Vårt kartprojekt del 3 

Onsdag - Blue-bot och kartor 

Fredag - Vårt kartprojekt del 4 

Vecka 18 

Måndag - Vårt kartprojekt del 5 

Onsdag - Skype 

Vilka inlägg som kommer efter detta har jag inte spikat, har du några önskemål? Säg gärna till! 

Dags att komma tillbaka till Bloggen.

Det känns som en evighet sedan jag skrev inlägg här.
Men jag ska jobba på att komma igång och lägga upp inlägg efter populär förfrågan.
Håll utkik!

Kanske blir ett gäng inlägg idag, vem vet... något ska man ju göra på sina lediga dagar.

// Malin

Verksamhetsutveckling med digitala hjälpmedel?

iMotion 

I förskolans värld (eller i alla verksamheter gissar jag) är verksamhetsutveckling en ständig fråga. 

Det gäller att hitta en balans i stabilitet för barnen (och personalen) och utveckling för hela verksamheten. Jag är övertygad om att verksamhetsutveckling sker mer eller mindre hela tiden, både medvetet och omedvetet genom att vi ständigt förändrar vår verksamhet efter barnens behov. 

I detta inlägg kommer jag fokusera på hur man kan använda iMotion som hjälpmedel vid verksamhetsutveckling med riktning mot pedagogiska miljöer. 

Att tala om pedagogiska miljöer som en viktig del av verksamheten och som en viktig del av verksamhetsutvecklingen känns nästan lite trendigt just nu. Där med inte sagt att det på något sätt varit oviktigt tidigare. Men det är en härlig utveckling. 

När jag talat med kollegor från olika förskolor får jag upplevelsen av att många känner att verksamhetsutveckling sker genom att personalen sitter ner tillsammans och diskuterar utvecklingsområden utifrån sina erfarenheter i och av barngruppen. Vissa arbetar aktivt med barnen i frågor kring vad de vill förändra och hur. Men oavsett taktik kan det vara ide att använda någon form av dokumentation som underlag för utvecklingen. 

Jag kan på rak arm säga att jag vid flera tillfällen upplevt att en miljö fungerar bra men efter att ha tittat på insamlad dokumentation insett att min upplevelse av att den fungerar väl berodde på att miljön sällan eller aldrig användes. Den upplevdes där med inte som ett konfliktområde och den snabba slutsatsen blev att den då fungerade väl. 

Ett enkelt sätt att få syn på hur miljöerna på förskolan används, är att dokumentera dem med någon form av tidsinställs app för fotografering. Personligen föredrar jag iMotion.

Såhär brukar jag göra: 

1. Välj en tid när miljön är fullt tillgänglig för barnen. 

2. Ställ en iPad riktad mot området och ställ in appen på t.ex. ett kort i minuten. Vill du ha mer att titta på så kanske ett kort var 30 sekund. 

3. Efter en timme (eller en tid du anser är lagom) har du 60 bilder som appen nu gör om till en "film" och du kan i appen ställa in hur fort du vill att bilderna spelas upp för din överblick. 

4. Titta på "filmen" som bildas av bilderna och kartlägg miljön genom att skapa några frågeställningar. Jag brukar t.ex. använda mig av dessa: 

•  Används miljön alls? Om du ser få eller inga barn på bilderna kanske miljön inte alls är lockande för barnen att använda. 
• Men om du ser barnen på bilderna - Hur används miljön? 
•  Används den till det vi avsett? 
• Verkar barnen stanna i miljön en längre tid eller är det mycket rullians i miljön vilken indikerar kortare stopp för att sedan gå vidare? 

I nästa steg tycker jag det alltid kan vara ide att diskutera sin insamlade data tillsammans med både kollegor och barnen i gruppen. Får barnen vara engagerade i utvecklingen av miljöerna anser jag att de oftare är lockande för barnen att vistas i och hjälpa till att ta hand om. 

iMotion kan ju såklart användas till många andra områden... som att dokumentera hur saker förändras över tid... här är ett exempel på hur barnen i min barngrupp genom iMotion fått en mer överskådlig bild av hur snö smälter när man tar in den. 

Ibland kan verksamhetsutveckling kännas överväldigande och svårt men genom att bryta ner den i några tydliga steg kan det kännas mer överkomligt. Ingen kan göra allt, men vi kan alla göra något. 

Lycka till! 

Universitet och verksamhetsutveckling?

att läsa vidare

När jag avslutade mina studier på universitetet i Januari 2011 visste jag att jag någon gång skulle komma tillbaka, men jag kunde inte då tänka mig att detta skulle ske inom bara några år. Under våren 2014 kom suget för att läsa vidare och hösten 2014 så var jag tillbaka på universitetet på en kurs i Systematiskt kvalitetsarbete. Detta var en kurs jag valt att läsa för att jag verkligen var intresserad av ämnet och var villig att ta tjänstledigt någon dag i månaden för att ha möjlighet att gå på den. Efter det var jag fast... igen. fast den här gången på lite lugnare tempo vid sidan av mitt vanliga jobb. Systematiskt kvalitetsarbete med hjälp av digitala medel har varit något som lockat och intresserat mig sedan jag satte foten på min första arbetsplats. Då framförallt som hjälpmedel för utveckling av verksamhet och min egen praktik. 

Kursen i systematiskt kvalitetsarbete stärkte mitt intresse för verksamhetsutveckling och ledde mig till att under höstterminen 2015 påbörja ytterligare två kurser. 

Den ena en kurs i Handledarskap med riktning mot LLU´s uppdrag i förskola och skola (sträckte sig under höstterminen) och den andra Pedagogista-utbildning; Pedagogisk och kulturpedagogisk handledare i förskola och skola. (Erbjöd påbyggnad under våren som jag nu går). 

Två otroligt lika men ändå väldigt olika kurser. 

Att läsa vidare samtidigt som man arbetar har för mig varit stundvis kämpigt men samtidigt otroligt givande och jag har inte för en sekund ångrat att jag valt att läsa de kurser jag valt och mitt intresse för verksamhetsutveckling blir starkare och starkare ju mer jag läser. 

Men ny kunskap väcker nya frågor och jag skulle nog också vilja påstå att det finns stunder under mina studier där jag känner mig mer förvirrad än någonsin. Både vad gäller verksamhet och min egen profession. Känslan av att inte räcka till och insikten av att det alltid finns mer att läsa och lära kan stundvis vara överväldigande. 

Med allt detta sagt hoppas jag kunna dela en ”serie” inlägg på bloggen rörande min process och utveckling inom pedagogisk handledning och verksamhetsutveckling med hjälp av digitala hjälpmedel. Min förhoppning är att jag skall dela med mig framgångar såväl som motgångar. Framförallt för min egen skull för att synliggöra min egen process men kanske kan det även hjälpa och inspirera andra,  någon kanske kan lära sig av mina misstag. 

Min ambition är att bloggen nu skall uppdateras en gång i veckan. Dels med inlägg om verksamhetsutveckling men också inlägg om tips och trix i den digitala världen. 

ScratchJr

Idag testar vi något nytt... 

Läskigt! 

Har du varit sugen på att arbeta med programmering med din barngrupp men inte riktigt fått något grepp om hur du ska börja? Varför inte börja med ScratchJr? Det är gratis, enkelt att lära sig och ger barn (och vuxna) en grund i förståelsen om hur programmering fungerar. 

ScratchJr är en härlig app där barnen kan utforska programmering med enkla kommandon som hjälpmedel. Du kan välja olika bakgrunder, olika figurer att "programmera", spela in ljud dina figurer kan "säga" osv. 

Och för att göra det hela lite mer spännande tänkte jag att jag denna gång kunde presentera appen på ett för mig nytt sätt... genom en skärminspelning. Jag ber om ursäkt för kass kvalité på ljudet och de kanske inte fullt ut bästa instruktionerna men eftersom detta är en enkel app att lära sig på egen hand tänkte jag att jag låter den bli min testinspelning ;) 

Det finns såklart nackdelar med denna app så som att den är på engelska... hade inte svenska varit ett fantastiskt bra språk att släppa den på?

Trycker du på den lilla boken i övre högra hörnet eller på frågetecknet i appen får du detaljerade instruktioner kring vad alla kommandon i appen betyder. Kan vara bra att läsa igenom lite smått som vuxen innan man startar upp arbetet med barnen. 

Mitt tips skulle vara att låta barnen arbeta med programmering i vanliga livet parallellt med appen, låt dem t.ex. ha alla programmerings symboler från appen på papper (gärna laminerade) bredvid sig för att de skall kunna "gå" banan själva samtidigt som de programmerar i appen. För oss har det funkat toppen när barnen arbetar två och två och ett barn "programmerar" och det andra följer banan. :)

"Fakta appar" Djur och Natur.

Djur och natur, några "nyttoappar". 

Kan du alla namn, läten och spår på djur och flora i din omgivning? Isåfall gratulerar jag dig tusenfalt, för det kan INTE jag. Jag är faktiskt rätt kass på allt det där... men det gör inte så mycket för jag har min iPad ute i naturen och den kan det mesta! 

Här kommer en kort introduktion av fem "nyttoappar" om djur och natur. 

Vi börjar med Viltappen, 

appen ges ut av svenska jägareförbundet vilket begränsar den till djur som jagas... av jägare.  Det innefattar dock både däggdjur och fåglar. Här finns alltså inte information om alla de djur du kanske vill söka om men den fyller ändå sin funktion enligt mig, den är dessutom gratis. 

I appen kan du få information om olika djurarter i naturen, du kan lyssna på deras läten, kolla in deras spillning samt spår. Vill du kan du också fylla i dina egna "upplevelser" i appen. 

Ovan ser du ett exempel på hur en faktasida kan se ut. 

En cool funktion som uppskattas mycket av våra barn är funktionen "Spårmall" som finns på "fakta" sidan, med den får du ett transparent spår du kan hålla över ett spår du hittat i skogen för att jämföra och se om de matchar. 

 Nästa app är "Fågelbok för barn". 

I denna app kan du välja mellan uppläsare eller självläsning. 

Tyvärr har inte gratisversionen med alla fågelarter vår barngrupp ville komma åt så vi använder denna app i kombination med appen som presenteras efter denna. 

Genom att trycka på symbolen med de tre fåglarna i vänstra hörnet får du fram en meny där du kan leta fram den fågel du är ute efter. När du kommit in på en fågelsida kan du läsa eller lyssna på kort fakta om fågeln, du kan också lyssna på fågelns läte. 

"KRAX" 

är nog en av de vanligaste apparna i förskolan och även om vår barngrupp föredrar appen fågelbok för barn (den är lättare enligt dem) så funkar Krax som ett bra komplement då du där har tillgång till fåglar du inte får i fågelboken. 

Även i denna app har varje fågel en liten faktasida. Du kan kolla på bilder, läsa fakta och lyssna på fågelns läte. 

Nästa app: "My flora".

Denna app är gjord för iPhone och ser därför lite speciell ut på iPaden, den funkar lika bra ändå dock. 

Här kan du leta reda på den blomma du letar efter med hjälp av flera olika kategorier. 

Du kan t.ex. gå in på huvudlistan, sortera efter färg, blomningsmånad osv. 

Sist men absolut inte minst, "Min första småkrypsapp" 

Denna app är tyvärr inte gratis (29:-) men jag tycker den är fantastiskt enkel att arbeta med både för mig själv och för barnen. 

I appen kan du välja kategori enligt nedan vilket barnen ofta tycker är en rolig utmaning då de måste ta reda på hur många ben småkrypet de hittat har... 

Varje litet småkryp har en egen lite faktasida du kan läsa på, jag saknar uppläsningen då jag ofta upplever att barnen känner sig mer självständiga av att de kan få sidan uppläst på egen hand istället för att be om hjälp. (Även om de såklart har en vuxen med sig i sitt upptäckande). 

Om ni samlar småkryp i barngruppen kan ni på "baksidan" av varje faktasida fylla i att ni hittat småkrypet, lägga till en bild på ert fynd, vart ni hittade det och när. Enkel dokumentation för barnen där de själva kan fylla i tillsammans för att dokumentera sitt fynd. 

Jag är inget stort fan av belöningssystem men appen innehåller en sida där barnen får små märken ju fler småkryp de samlat in. Efter första blir de småsamlare, efter fyra samlare och efter 10 storsamlare osv. Du får också "Medaljer" när du samlat alla inom samma familj.

Inte en funktion jag letar efter i en app men barnen verkar bli taggade av att leta vidare och lära sig mer om småkryp för att få de där små märkena så det kanske ändå inte är helt av ondo. 

Hoppas detta inlägg gav dig lite insyn i dessa appar och kanske en klarare bild kring om du vill skaffa dem eller inte. Fler "nyttoappar" kommer i senare inlägg.

Ställ gärna en fråga eller lämna en kommentar om du undrar över något. 

// Malin 

(alla bilder är lånade från apparna för att visa hur du kan arbeta med apparna i förskolan. Aplarnas skapare är dock ägare till rättigheterna för bilderna du ser om inget annat anges.) 

Bildredigering med appar

Redigera bilder i appar. 

När man arbetar mycket med bilder hamnar man mer eller mindre ofta i situationer där man av någon anledning behöver redigera bilden. 

Det kan bero på att man behöver redigera ut någon detalj eller person som inte får eller vill vara med på en bild som skall delas, att man vill "maskera" en hel bild för att dölja vem/vilka personer som är på bilden trotts att man vill visa aktiviteten eller liknande. 

Det är inte heller helt ovanligt att barnen själva vill lägga på effekter på bilder för att de helt enkelt tycker det är roligt,  coolt eller är stolta över sin bild men inte vill synas helt som sig själva utan vill maskera sig något i bilden innan den delas. 

Det finns såklart många fler anledningar till varför man skulle vilja/behöva redigera en bild med detta är några av dem. 

I detta inlägg kommer jag nämna några av de program samt appar jag använder för att redigera bilder själv och tillsammans med barnen i min verksamhet. 

Då jag arbetar med mac så använder jag till 99 % iPhoto när jag vill redigera en bild på datorn. 

Där kan jag välja en bild och sedan redigera den utifrån de funktioner programmet erbjuder. 

När jag började arbeta med foton var det i stort det enda program jag använde för att redigera bilder i då jag ännu inte var förtrogen med olika bildredigerings appar på iPaden. 

Även i iPaden använder jag till viss del Iphoto för bildredigering, men där finns även andra appar jag känner är lika enkla eller enklare att nå det resultat jag är ute efter med. 

Jag tycker det är viktigt att man själv funderar på vad man vill ha sin app till, då bilderna ovan kommer från min privata iPad har jag appar där jag inte nödvändigtvis har på iPaden på jobbet. 

Det viktigaste är för mig att personen som skall arbeta med appen förstår den och tycker att appen är lättarbetat, annars finns det med största sannolikhet en liknande app som fungerar bättre för dig. 

De gratis appar jag kör främst på är bland annat:  

Pic Collage Se gärna mitt inlägg kring denna app här.

Aviary - lägg på filter, effekter, sudda ut ansikten med mera på din bild.

Instacollage - filter, ramar, fler bilder i samma ram m.m

Camera awesome - filter, ramar, skärpa m.m. 

Skitch - lägg till text, pilar, emojis, eller sudda ansikten (den app jag främst använder för detta) på dina bilder. Du kan också välja att ta ett kort i appen eller välja karta, webb, pdf eller rita. Du kan dela  din färdiga bild som en evernote länk om du arbetar med den appen, spara ner den i annan app eller helt enkelt spara ner den till dina foton. 

De appar jag köpt är bland annat: 

Tooncamera - ger dina bilder ett tecknat utseende. 

Brushstroke - ger dina bilder en känsla av att de är målade men färg och pensel genom att lägga på penseldrag på bilderna. 

Man kan även redigera bilder lite direkt i din Bildmapp på iPaden, något som jag på senare tid har använt mer och mer framförallt för att beskära bilder. 

Det finns många gratis bildredigerings appar för din iPad och jag tycker absolut det finns en ide i att pröva sig fram ibland dessa. Gratis versioner kan dock tyvärr innehålla mycket reklam vilken man måste ta in i sina beräkningar. Jag kan därför tycka att det ibland kan vara värt att köpa någon eller några appar om man känner att den passar ens behov. 

Detta är bara ett litet utbud i en stor värld inom området! 

Hoppas det gav något tips för framtida arbete med bildredigering i appen. 

Är det någon app du skulle vilja ha mer genomgång av? Säg gärna till! 

// Malin 

Aurasma

Att arbeta med Aurasma

Aurasma är en härlig gratis app som ger dig möjlighet att skapa ditt eget innehåll en Aura som det kallas i appen. 

Jag skulle till viss del vilja beskriva appen som en QR skapare/läsare fast med "trigger" bilder istället för Qr- koder. 

För att förklara det kort kan man säga att du "gömmer" ditt innehåll bakom en "trigger" bild, och kan genom att rikta appen mot en "trigger" få syn på en annan bild eller en film med ditt skapade innehåll. 

Såhär funkar det: 

Du börjar med att skapa ett konto. 

För att föräldrar skall kunna se de Auras ni skapar måste även de ladda ner appen och prenumerera på er "kanal". 

När du öppnar appen hamnar du direkt i läsaren. (Se ovan). 

Tryck på symbolen längst ner i mitten för att komma igång med skapandet. 

Tryck på + symbolen. 

Välj Device för att komma åt din egen sida. 

Klicka på + i högra hörnet för att skapa en ny Aura. 

Du kan välja att ha skapa en ny direkt i appen eller ta något från din kamerarulle. 

Det du skapar nu är det innehåll som skall vara gömt bakom din trigger. 

När du är nöjd med din film/bild kommer du till en sida där det står Create Overlay. Här ska du döpa din fil. 

När det är gjort och den är sparad kommer den dyka upp bland dina skapade overley´s. 

Klicka på filen igen för att gå vidare till nästa steg. 

Välj select om du valt den overley du vill arbeta med. 

Du ska nu ta en "trigger" bild. Den bild du ska rikta din app mot för att visa ditt gömda innehåll. 

  Det här är enligt mig den svåraste delen av att skapa en Aura 

Bilden du har som trigger måste vara unik för att appen skall kunna känna igen den. 

Du kan därför inte ta kort på vad som helst, utan motivet måste vara bestående... tar du kort på t.ex. en penna och den sedan flyttas kan du inte komma åt ditt innehåll utan att pennan läggs tillbaka på exakt samma sätt igen. Jag har några gånger försökt använda för detaljerade bilder utan framgång då appen måste ha en chans att utläsa några specifika detaljer i bilden. 

Pröva dig fram för att hitta bilder som fungerar! 

För mig har alltid t.ex. bilder från böcker fungerat fint att använda. 

När du tagit din bild skall du passa in ditt gömda innehåll över den bilden... 

du kan anpassa dess storlek efter dina önskemål. 

När du känner dig nöjd trycker du dig vidare på den lila pilen i nedre högra hörnet. 

Nu är det dags att namnge och spara det du skapat. Skall innehållet kunna ses från andra paddor som inte är inloggade på samma konto måste du välja att dela din Aura "Public". 

Glöm inte som jag skrev tidigare att dessa också måste prenumerera på er kanal. 

Flera paddor i samma arbetslag kan istället ha privata Auror så länge de loggar in på samma konto. 

Jag älskar att använda Aurasma för sagor, sånger och ramsor. 

Du kan då t.ex. gömma en hel saga bakom försättsbladet på boken, göra en sagopromenad av flera bilder som var och en gömmer en sida av en saga,  en sång bakom ett sångkort eller en ramsa bakom en bild. Barnen kan då lätt lyssna på dessa sagor/sånger/ramsor på egen hand. 

Eftersom appen är så mångsidig fungerar den bra både ute och inne. 

För våra yngre barn har vi t.ex. också använt den som en skattjakt ute då de i vissa fall upplever bilderna man använder i Aurasma mer konkreta än QR koder som annars skulle kunna skapa ett likvärdigt innehåll. 

En annan fördel kan vara att du inte behöver dela ditt innehåll (film) på youtube för att få en länk att skapa din QR kod med. 

Med våra äldre barn skapade vi t.ex.  ett alfabet där barnen själva spelade in alla bokstavsljud bakom respektive bokstavs bild. De använde sig av detta alfabet när de skrev små historier och annat för att hjälpa dem hitta rätt bokstavsljud i nya ord. Ett roligt komplement till färdiga appar som har samma funktion, speciellt eftersom barnen själva var med och arbetade med alfabetet genom hela processen. 

// Med hopp om att inlägget gav lite klarhet i hur Aurasma fungerar och kanske lite tips på hur du kan använda det i din verksamhet. 

Ställ gärna en fråga om du funderar på något. 

// Malin