tisdag 9 maj 2017

onsdag 3 maj 2017

Skype i förskola

Någon gång tänkt på att man kan använda Skype som pedagogiskt verktyg?
För två år sedan hade jag själv sagt nej på den frågan. 
Men när jag var på SETT mässan i Stockholm uppmuntrades jag till att tänka utanför den box jag placerat mig själv inom. Jag började fundera över vilka begränsningar jag satt för det digitala användandet i min verksamhet och sätt att utmana traditionellt användande av appar. Det var inte helt enkelt, tog lite tid och mycket surfande efter inspiration men så småningom gjorde jag små personliga genombrott. En av de appar jag bestämde mig för att utmana mig själv med var Skype. 



I detta ilägg kommer jag ge lite tips utifrån mitt utforskande av Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten på förskolan.

Kurragömma 

Kanske inte låter som världens mest pedagogiska aktivitet, men roligt är det. 
Att leka kurragömma med hjälp av Skype gör det dessutom både roligare och mer utmanande. Allt du behöver är två enheter med var sitt Skype konto. 
Reglerna är enkla. En gömmer sig och en letar. När bästa gömstället är hittat ringer personen som gömmer sig upp (för att man inte ska höra ringsignalen som kan avslöja vart den är). 
Den som gömt sig pratar inte men visar sig själv eller en detalj från den plats den gömt sig på. Första gångerna kanske den kan visa större delen av platsen den gömt sig på och ju mer de lekt leken såhär ju mindre behöver man visa. 
Det blir nästan som en mysterielek då barnen måste fundera över vart den detalj som visas kan finnas. Leken funkar både inne och ute. 

Skype inom förskolan 

Ett enkelt sätt att komma igång med Skype kan vara att öppna ett Skype samtal mellan två avdelningar eller två grupper på förskolan. Bara låta den stå öppen så grupperna ser varandra. Det kräver egentligen inte mer än så... När jag prövade detta första gången var barnen inte så väldigt intresserade av att interagera med varandra. Men efter några tillfällen började barnen prata med varandra och visa varandra saker från sin avdelning, teckningar osv. 

Skype med utflyktsgruppen

Hos oss hör det till vanligheterna att en grupp är på utflykt medan andra grupper är kvar på förskolan. Här finns en underbar möjlighet till samarbete mellan grupperna trotts att de inte befinner sig på samma plats. Genom att ringa upp hemmagrupperna på Skype kan barnen som är på utflykt visa detaljer de upptäckt, visa vart de är eller fråga frågor till varandra i pågående arbete och mycket mycket mer. 

Skype med föräldrar

Det är i många fall svårt att förklara vad "på jobbet" betyder när ett barn frågar vart mamma eller pappa är... Framförallt för de yngsta barnen på förskolan. Har ni god kontakt med föräldrarna eller kanske jobbar på relationen är Skype ett roligt verktyg. 
Att Skypa med föräldrarna på jobbet ger barnen möjlighet att se vad "på jobbet innebär" på riktigt, de kan också få en liten inblick i hur olika arbetsplatser ser ut och vad olika yrken innebär. 
Denna aktivitet kräver förstås tillstånd från föräldrarna och det kräver att i alla fall några  vårdnadshavare engagerar och vilja att dela med sig av sin dag. Men om och när man får till det är det i min erfarenhet ett givande och roligt samarbete för alla parter. 

Skype med pedagoger

Innan jag åkte till fjällen för några veckor sedan var det många av barnen i min barngrupp som tyckte det var väldigt spännande att få reda på mer om vart jag skulle. De hade svårt att tänka sig hur ett skidsystem med liftar och backar kunde se ut egentligen. Vi tittade på bilder och pratade lite om det, men det var svårgreppat. Så jag fick frågan om jag inte kunde ta många bilder så jag kunde visa. Jag tog förvisso bilder och skickade till barnen men vi bokade också in en Skype träff. 
Så där satt jag, mitt i backen i Hundfjället i sälen och Skypade med min barngrupp i Göteborg. Mer förundrade har jag nog aldrig hört dom. Dom fick se bergen, dalen, följa med lite live när jag åkte en bit och dom ställde en massa frågor.  Den viktigaste frågan jag fick var nog "har dom några kartor där?". Det tog inte mer än 10-15 minuter av min tid, men det var värt mycket för både mig och vår barngrupp. 

Skype som utbyte mellan förskolor 

Att använda Skype i samarbete med andra förskolor är ett super spännande verktyg. Barnen får "träffa" nya barn, skapa nya bekantskaper men får också möjlighet att visa upp sin egen förskola. Ett roligt sätt att starta ett samarbete eller fördjupa ett redan påbörjat. 


Jag hoppas dessa små tips kan inspirera till att börja utforska Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten. Om du prövar, hör gärna av dig och berätta hur ni upplever det. 

// Malin 





måndag 1 maj 2017

Vårt kartprojekt del 5

Välkommen till del 5 av vårt kartprojekt. Har du missat de första fyra delarna? Gå gärna tillbaka och läs igenom hur vi hamnat där vi är i projektet.

Har kartor inte alltid rätt? 

Barnen hade upptäckt att kartor inte alltid visade världen exakt som den ser ut. 
Den nya förskolan finns t.ex. inte med på eniro´s kartor, men den gamla som i verkligheten är jämnad med marken finns med. Skolor har namn på kartorna men förskolor är inte utmärkta på samma sätt. Varför är det så? 

På eniro´s kartor kan man hitta byggnader som barnen beskriver det "där människor arbetar" genom att titta på färgen. Dessa byggnader är nämligen röda. Men alla röda hus har inte en förklaring till vad för typ av verksamhet som bedrivs där. Barnen upptäckte fort att sjukhus, skolor, bibliotek stod uppmärkta på kartorna men förskolor gjorde det inte. Eftersom barnen vid det här laget hade en enorm kännedom om närområdet var de få byggnader de inte kunde lite ut vad de var för några. 
Det var dags för ett nytt upptäckande. 

En dag stod vi där. Barnen ville eller nästan BEHÖVDE veta vad som fanns i några av dom röda husen. Vi tog reda på hur vi skulle ta oss dit, vi hade gjort vägbeskrivningar, kartor var utskrivna, uppletade på iPad osv. Det gick inte att hålla sig längre, vi behövde ut och lösa mysteriet i den riktiga världen. 

När man arbetat med kartor och symboler väldigt intensivt under flera månader, är detaljer i den riktiga världen helt otroligt spännande. Hela världen talade med oss på vår första promenad, barnen diskuterade, försökte avkoda symboler, skyltar, läsa kartor, jämföra kartor med varandra. Målet var klart, vi skulle hitta dit... vi behövde bara lite extra tid på oss. 






(Några av de skyltar vi uppmärksammade på vår första utflykt.) 

På vägen ner till huset vi letade efter gick vi förbi den gamla förskolan, den som fortfarande finns kvar på kartorna. Där stod vi en stund och tittade på den enorma grusplanen där våra tre hus en gång hade stått. Det fanns inget annat att se, bara massa grus. Det kändes nästan som om det var då barnen förstod, att den gamla förskolan inte fanns kvar. 
Alla våra barn hade sett den där grusplanen innan, vi hade varit nere och tittat på rivningsprocessen, men där stod vi med kartorna i handen... där fanns förskolan med. Men i verkligheten fanns dom inte där. 


(Platsen där den gamla förskolan låg) 


Ibland glömmer vi som pedagoger att stanna upp, men här blev det helt nödvändigt. Vi fick stanna där en stund, ute på den stora grusplanen och prata. Om den gamla förskolan, om den nya, om allt vi lärt oss, om varför vi inte kunde stanna kvar i den gamla, om varför världen förändras. Tillsammans fick vi bearbeta alla känslor. Det slutade med att vi tog med oss en bit av en takpanna tillbaka till den nya förskolan. Det kändes viktigt. 

Det där röda huset vi letade efter, tillslut hittade vi dit. Men det fanns inget där att hitta. En stängd verksamhet.
Jag kände att jag lite svor inom mig över att jag inte kollat upp det innan, tänkte att nu var det kört. Barnen skulle känns sig besvikna och då skulle det vara stopp. Men barn har en fantastisk förmåga att förvåna oss hela tiden, visst dom blev lite besvikna... men dom hittade fort nya röda hus de ville leta reda på istället. Projektet lever, barn anpassar sig efter förutsättningarna vi står inför, det är kanske den största anledningen till att dom är så himla coola. 

// Malin