Skype i förskola

Någon gång tänkt på att man kan använda Skype som pedagogiskt verktyg?

För två år sedan hade jag själv sagt nej på den frågan. 

Men när jag var på SETT mässan i Stockholm uppmuntrades jag till att tänka utanför den box jag placerat mig själv inom. Jag började fundera över vilka begränsningar jag satt för det digitala användandet i min verksamhet och sätt att utmana traditionellt användande av appar. Det var inte helt enkelt, tog lite tid och mycket surfande efter inspiration men så småningom gjorde jag små personliga genombrott. En av de appar jag bestämde mig för att utmana mig själv med var Skype. 

I detta ilägg kommer jag ge lite tips utifrån mitt utforskande av Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten på förskolan.

Kurragömma 

Kanske inte låter som världens mest pedagogiska aktivitet, men roligt är det. 

Att leka kurragömma med hjälp av Skype gör det dessutom både roligare och mer utmanande. Allt du behöver är två enheter med var sitt Skype konto. 

Reglerna är enkla. En gömmer sig och en letar. När bästa gömstället är hittat ringer personen som gömmer sig upp (för att man inte ska höra ringsignalen som kan avslöja vart den är). 

Den som gömt sig pratar inte men visar sig själv eller en detalj från den plats den gömt sig på. Första gångerna kanske den kan visa större delen av platsen den gömt sig på och ju mer de lekt leken såhär ju mindre behöver man visa. 

Det blir nästan som en mysterielek då barnen måste fundera över vart den detalj som visas kan finnas. Leken funkar både inne och ute. 

Skype inom förskolan 

Ett enkelt sätt att komma igång med Skype kan vara att öppna ett Skype samtal mellan två avdelningar eller två grupper på förskolan. Bara låta den stå öppen så grupperna ser varandra. Det kräver egentligen inte mer än så... När jag prövade detta första gången var barnen inte så väldigt intresserade av att interagera med varandra. Men efter några tillfällen började barnen prata med varandra och visa varandra saker från sin avdelning, teckningar osv. 

Skype med utflyktsgruppen

Hos oss hör det till vanligheterna att en grupp är på utflykt medan andra grupper är kvar på förskolan. Här finns en underbar möjlighet till samarbete mellan grupperna trotts att de inte befinner sig på samma plats. Genom att ringa upp hemmagrupperna på Skype kan barnen som är på utflykt visa detaljer de upptäckt, visa vart de är eller fråga frågor till varandra i pågående arbete och mycket mycket mer. 

Skype med föräldrar

Det är i många fall svårt att förklara vad "på jobbet" betyder när ett barn frågar vart mamma eller pappa är... Framförallt för de yngsta barnen på förskolan. Har ni god kontakt med föräldrarna eller kanske jobbar på relationen är Skype ett roligt verktyg. 

Att Skypa med föräldrarna på jobbet ger barnen möjlighet att se vad "på jobbet innebär" på riktigt, de kan också få en liten inblick i hur olika arbetsplatser ser ut och vad olika yrken innebär. 

Denna aktivitet kräver förstås tillstånd från föräldrarna och det kräver att i alla fall några  vårdnadshavare engagerar och vilja att dela med sig av sin dag. Men om och när man får till det är det i min erfarenhet ett givande och roligt samarbete för alla parter. 

Skype med pedagoger

Innan jag åkte till fjällen för några veckor sedan var det många av barnen i min barngrupp som tyckte det var väldigt spännande att få reda på mer om vart jag skulle. De hade svårt att tänka sig hur ett skidsystem med liftar och backar kunde se ut egentligen. Vi tittade på bilder och pratade lite om det, men det var svårgreppat. Så jag fick frågan om jag inte kunde ta många bilder så jag kunde visa. Jag tog förvisso bilder och skickade till barnen men vi bokade också in en Skype träff. 

Så där satt jag, mitt i backen i Hundfjället i sälen och Skypade med min barngrupp i Göteborg. Mer förundrade har jag nog aldrig hört dom. Dom fick se bergen, dalen, följa med lite live när jag åkte en bit och dom ställde en massa frågor.  Den viktigaste frågan jag fick var nog "har dom några kartor där?". Det tog inte mer än 10-15 minuter av min tid, men det var värt mycket för både mig och vår barngrupp. 

Skype som utbyte mellan förskolor 

Att använda Skype i samarbete med andra förskolor är ett super spännande verktyg. Barnen får "träffa" nya barn, skapa nya bekantskaper men får också möjlighet att visa upp sin egen förskola. Ett roligt sätt att starta ett samarbete eller fördjupa ett redan påbörjat. 

Jag hoppas dessa små tips kan inspirera till att börja utforska Skype som redskap i den pedagogiska verksamheten. Om du prövar, hör gärna av dig och berätta hur ni upplever det. 

// Malin 

Dokumentkamera och dans?

Dokumentkameran är en underbar uppfinning men väldigt många härliga användningsområden. 

Men detta inlägg handlar om någon man kanske inte tänker på att man kan använda den till.

Dans och kroppsuppfattning. 

Jag tycker det är fantastiskt med saker man kan använda inom många olika områden och jag försöker alltid hitta nya användningsområden med den IKT utrustning vi har på förskolan. Ibland kommer jag  på övningar genom att läsa böcker, bloggar eller genom att testa mig fram. Ni vet helt normala sätt att komma på saker. Men just det här användningsområdet kom till mig genom kaos.
Japp, du läste rätt. Kaos.

Alla som arbetar på förskola under en längre tid har någon gång stått där, pedagoger sjuka, inga vikarier, barngruppen uppe i varv och behovet av en ny och spännande aktivitet som kan locka många barn är stort. Jag hade först försökt läsa en bok under dokumentkameran. En aktivitet som brukar fungera fint, men inte den här dagen.
Efter en stund av mindre lyckad aktivitet var det ett barn som kommenterade att den kunde se mina fötter på SMART-boarden. Vilket fick mig att automatiskt sträcka mig efter kameran för att flytta den för att barnen inte längre skulle se min distraherande fötter. Men medan jag flyttade kameran stressad och klumpig syntes mer av mig på skärmen och stämningen förändrades helt i rummet. Jag insåg snabbt att alla våra barn inte hade kommit till insikt om att det man satte framför kameran kommer visas på skärmen. Så jag riktade kameran mot barnen - succé!

Det som började som en aktivitet "bara för att" har nu utvecklats och är en efterfrågad aktivitet på förskolan.
Ibland startar vi bara dokumentkameran och ställer den så att den "live streamar" i barnens höjd. Ibland sätter vi på musik samtidigt så man om man väljer det kan dansa framför kameran men oavsett vilket har det har blivit en fantastisk aktivitet.
I mina observationer av barnens aktivitet har jag sett hur barnen fascineras av att se sina egna rörelser över skärmen, en del utforskar kameran närmare genom att gå nära och titta in i den och en del dansar loss och njuter av att synas på den stora skärmen.
Jag har också under en period med denna aktivitet observerat hur barn som tidigare varit obekväma framför kameran och som inte "spelar ut" så mycket i aktiviteter (det är såklart alltid valfritt att delta i aktiviteten)  blivit bekväma med att synas på skärmen och som nu kan dansa och gå all in dem med.

Om ni har en dokumentkamera och inte redan har testat detta, så skulle jag varmt rekommendera det! 

Vill du läsa om andra sätt att arbeta med dokumentkameran?
Välkommen att kika även på mitt första inlägg om detta:
dokumentkamerans möjligheter

ScratchJr

Idag testar vi något nytt... 

Läskigt! 

Har du varit sugen på att arbeta med programmering med din barngrupp men inte riktigt fått något grepp om hur du ska börja? Varför inte börja med ScratchJr? Det är gratis, enkelt att lära sig och ger barn (och vuxna) en grund i förståelsen om hur programmering fungerar. 

ScratchJr är en härlig app där barnen kan utforska programmering med enkla kommandon som hjälpmedel. Du kan välja olika bakgrunder, olika figurer att "programmera", spela in ljud dina figurer kan "säga" osv. 

Och för att göra det hela lite mer spännande tänkte jag att jag denna gång kunde presentera appen på ett för mig nytt sätt... genom en skärminspelning. Jag ber om ursäkt för kass kvalité på ljudet och de kanske inte fullt ut bästa instruktionerna men eftersom detta är en enkel app att lära sig på egen hand tänkte jag att jag låter den bli min testinspelning ;) 

Det finns såklart nackdelar med denna app så som att den är på engelska... hade inte svenska varit ett fantastiskt bra språk att släppa den på?

Trycker du på den lilla boken i övre högra hörnet eller på frågetecknet i appen får du detaljerade instruktioner kring vad alla kommandon i appen betyder. Kan vara bra att läsa igenom lite smått som vuxen innan man startar upp arbetet med barnen. 

Mitt tips skulle vara att låta barnen arbeta med programmering i vanliga livet parallellt med appen, låt dem t.ex. ha alla programmerings symboler från appen på papper (gärna laminerade) bredvid sig för att de skall kunna "gå" banan själva samtidigt som de programmerar i appen. För oss har det funkat toppen när barnen arbetar två och två och ett barn "programmerar" och det andra följer banan. :)

Teckningar till 3D.

Teckningar väcks till liv. 

Jag bara måste dela med mig av detta tips... det kanske inte är den mest pedagogiska appen men jag är helt säker på att även era barngrupper kommer att älska denna app. 

Och appen heter...

(fd Colarmix) 

När du kommer in i appen får du några val. 

Det övre valet låter dig se de bilder du kan välja mellan, här finns både gratis och betalbilder att titta på. För att skriva ut bilderna behöver man gå in på www.quivervision.com Tänk på att bara skriva ut bilder ur de samlingar som är gratis i appen, annars kan den inte läsa in bilderna vid nästa steg. 

När bilden är utskriven är det bara att låta barnen färglägga bilden,

när bilden är färdig är det dags för det magiska steget. 

Öppna appen och välj den nedre funktionen (play funktionen). 

 Se nedan

Ledsen att det var lite skakigt och tog ett tag att komma igång... visade sig vara svårare att filma mig själv filma än jag hade tänkt... 

Men visst är det coolt? I den nya uppdateringen av appen finns även alternativ där du kan trycka för att få din bild att låta eller utföra speciella effekter, hur coolt som helst. 

Kommentera gärna om du/ni prövar detta i er barngrupp och berätta hur de reagerade! :) 

// Malin 

Fokus i bilder

"Fokusramar"

När barnen på min förskola började spendera mer tid med att dokumentera sitt lärande och sina upptäckter på egen hand uppstod ett behov hos oss att dels "märka upp" vilket barn vilken dokumentation tillhörde men också ett sätt att markera vad barnen vill "fokusera" på i sin bild (i de fall det är en detalj de vill fånga).

Vad är vems? 

Att markera upp "vems" någonting var löste barnen enkelt, de kom snabbt fram till två allternativ.
1. Låt en kompis ta bilden så du själv kan vara med på bilden och visa upp ditt bygge, teckning, sortering eller liknande.
2. Om du vill ta bilden själv, lägg en namnlapp, bild på dig själv eller liknande vid det du skapat för att visa att den tillhör dig.

Ofta ville våra barn dokumentera något snabbt, fortsätta sitt arbete och sedan återvända till den tidigare dokumentationen för att bearbeta den när de t.ex. hade flertalet bilder på ett bygge som växer fram eller liknande. Namnlapparna (som ofta blev valet då de flesta gärna ville ta bilderna på sina skapelser själva) blev ett enkelt och smidigt sätt för oss och barnen att känna igen och hitta vilka bilder som skulle sorteras till vilket barns mapp.

Annie visar upp sina sorterings skills, tre hjärtan i varje hög, sorterade i storleksordning från störst i botten till minst överst. Här tränades både matematik, finmotorik och problemlösning för att få alla hjärtan att ligga kvar i högarna. Ett självklart ögonblick att dokumentera! 

Josefine tog ett kort på sitt pussel som hon hade kämpat med länge för att klara av helt på egen hand.

I hennes mapp kan man se hur de pussel hon dokumenterat innehåller fler och fler bitar. 

Fokus 

Att hitta fokus i en bild handlade oftast om bilder utomhus t.ex. på skogsutflykten. 

När vi kom tillbaka från våra utflykter eller in från gården och gick igenom förmiddagens dokumentation tillsammans med barnen kunde vi ha en mängd bilder på gräs, barr och kottar. Men ofta hade barnen själva glömt av eller svårt att hitta vad de ville visa i bilden om de inte velat eller hunnit bearbeta bilden längre. Vi började då använda "fokusramar" (ett namn jag tagit till för att jag inte hade ett bättre, kanske redan är ett myntat uttryck...). 

Fokusramar fick jag först tips om för några år sedan på Naturhistoriska museet där en av pedagogerna använde det för att rikta barnens fokus till det hon pratade om, hon hade dock inget namn för det annat än att hon använde sin ram. 

Vi har ramar i olika former och storlekar för att passa barnens olika behov vid dokumentationen. 

Här nedan ser ni ett exempel: 

Ser ni vad fokus är inom ramen? 

Klart ni gör, i alla fall var det självklart för det barn som tagit bilden. 

Det är en bild på mossa i samma form som Afrika, ganska coolt eller hur?