Universitet och verksamhetsutveckling?

att läsa vidare

När jag avslutade mina studier på universitetet i Januari 2011 visste jag att jag någon gång skulle komma tillbaka, men jag kunde inte då tänka mig att detta skulle ske inom bara några år. Under våren 2014 kom suget för att läsa vidare och hösten 2014 så var jag tillbaka på universitetet på en kurs i Systematiskt kvalitetsarbete. Detta var en kurs jag valt att läsa för att jag verkligen var intresserad av ämnet och var villig att ta tjänstledigt någon dag i månaden för att ha möjlighet att gå på den. Efter det var jag fast... igen. fast den här gången på lite lugnare tempo vid sidan av mitt vanliga jobb. Systematiskt kvalitetsarbete med hjälp av digitala medel har varit något som lockat och intresserat mig sedan jag satte foten på min första arbetsplats. Då framförallt som hjälpmedel för utveckling av verksamhet och min egen praktik. 

Kursen i systematiskt kvalitetsarbete stärkte mitt intresse för verksamhetsutveckling och ledde mig till att under höstterminen 2015 påbörja ytterligare två kurser. 

Den ena en kurs i Handledarskap med riktning mot LLU´s uppdrag i förskola och skola (sträckte sig under höstterminen) och den andra Pedagogista-utbildning; Pedagogisk och kulturpedagogisk handledare i förskola och skola. (Erbjöd påbyggnad under våren som jag nu går). 

Två otroligt lika men ändå väldigt olika kurser. 

Att läsa vidare samtidigt som man arbetar har för mig varit stundvis kämpigt men samtidigt otroligt givande och jag har inte för en sekund ångrat att jag valt att läsa de kurser jag valt och mitt intresse för verksamhetsutveckling blir starkare och starkare ju mer jag läser. 

Men ny kunskap väcker nya frågor och jag skulle nog också vilja påstå att det finns stunder under mina studier där jag känner mig mer förvirrad än någonsin. Både vad gäller verksamhet och min egen profession. Känslan av att inte räcka till och insikten av att det alltid finns mer att läsa och lära kan stundvis vara överväldigande. 

Med allt detta sagt hoppas jag kunna dela en ”serie” inlägg på bloggen rörande min process och utveckling inom pedagogisk handledning och verksamhetsutveckling med hjälp av digitala hjälpmedel. Min förhoppning är att jag skall dela med mig framgångar såväl som motgångar. Framförallt för min egen skull för att synliggöra min egen process men kanske kan det även hjälpa och inspirera andra,  någon kanske kan lära sig av mina misstag. 

Min ambition är att bloggen nu skall uppdateras en gång i veckan. Dels med inlägg om verksamhetsutveckling men också inlägg om tips och trix i den digitala världen. 

Fokus i bilder

"Fokusramar"

När barnen på min förskola började spendera mer tid med att dokumentera sitt lärande och sina upptäckter på egen hand uppstod ett behov hos oss att dels "märka upp" vilket barn vilken dokumentation tillhörde men också ett sätt att markera vad barnen vill "fokusera" på i sin bild (i de fall det är en detalj de vill fånga).

Vad är vems? 

Att markera upp "vems" någonting var löste barnen enkelt, de kom snabbt fram till två allternativ.
1. Låt en kompis ta bilden så du själv kan vara med på bilden och visa upp ditt bygge, teckning, sortering eller liknande.
2. Om du vill ta bilden själv, lägg en namnlapp, bild på dig själv eller liknande vid det du skapat för att visa att den tillhör dig.

Ofta ville våra barn dokumentera något snabbt, fortsätta sitt arbete och sedan återvända till den tidigare dokumentationen för att bearbeta den när de t.ex. hade flertalet bilder på ett bygge som växer fram eller liknande. Namnlapparna (som ofta blev valet då de flesta gärna ville ta bilderna på sina skapelser själva) blev ett enkelt och smidigt sätt för oss och barnen att känna igen och hitta vilka bilder som skulle sorteras till vilket barns mapp.

Annie visar upp sina sorterings skills, tre hjärtan i varje hög, sorterade i storleksordning från störst i botten till minst överst. Här tränades både matematik, finmotorik och problemlösning för att få alla hjärtan att ligga kvar i högarna. Ett självklart ögonblick att dokumentera! 

Josefine tog ett kort på sitt pussel som hon hade kämpat med länge för att klara av helt på egen hand.

I hennes mapp kan man se hur de pussel hon dokumenterat innehåller fler och fler bitar. 

Fokus 

Att hitta fokus i en bild handlade oftast om bilder utomhus t.ex. på skogsutflykten. 

När vi kom tillbaka från våra utflykter eller in från gården och gick igenom förmiddagens dokumentation tillsammans med barnen kunde vi ha en mängd bilder på gräs, barr och kottar. Men ofta hade barnen själva glömt av eller svårt att hitta vad de ville visa i bilden om de inte velat eller hunnit bearbeta bilden längre. Vi började då använda "fokusramar" (ett namn jag tagit till för att jag inte hade ett bättre, kanske redan är ett myntat uttryck...). 

Fokusramar fick jag först tips om för några år sedan på Naturhistoriska museet där en av pedagogerna använde det för att rikta barnens fokus till det hon pratade om, hon hade dock inget namn för det annat än att hon använde sin ram. 

Vi har ramar i olika former och storlekar för att passa barnens olika behov vid dokumentationen. 

Här nedan ser ni ett exempel: 

Ser ni vad fokus är inom ramen? 

Klart ni gör, i alla fall var det självklart för det barn som tagit bilden. 

Det är en bild på mossa i samma form som Afrika, ganska coolt eller hur?