onsdag 26 april 2017

Blue-bot och kartor?

I vårt projekt som du kan läsa om i en serie inlägg som heter "Vårt kartprojekt" nämnde jag kort att vi introducerat programmering i vårt kartprojekt. I det här inlägget kommer jag lite mer ingående beskriva hur vi har arbetat med Blue-bot i projektet och hur vi tänker oss en möjlig fortsättning om barnen fortsätter visa intresse för att programmera.



(bild hämtad från Hands-on science hemsida.) 

Kartor är spännande men då vi valt att arbeta i projekten i ganska stora grupper (ca 13 barn i gruppen) innebär det att vi också har en spretig grupp. Som pedagog väljer vi därför att introducera aktiviteter, uttrycksätt eller hjälpmedel för att utmana, utveckla och uppmuntra till vidare utforskande inom ramen för projektet. Några barn i gruppen var fortfarande superintresserade av att arbeta med kartorna, medan några ville gå vidare i sitt utforskande... fortfarande arbeta med kartor men inte enbart kartor, något mer efterfrågades men vad var oklart. Vi tog tillfället i akt att introducera förskolans nyinköpta Blue-bot.

Första gången vi introducerade vår Blue-bot hade vi avslutat vårt reflektionsmöte och arbetat en stund med våra kartor, barnen visste att vi hade en överraskning på gång men inte vad det innebar.
Eftersom vi inte har lika många Blue-bot´s som barn delade vi upp barnen i tre mindre grupper. Just denna dag hade vi fördelen av att ha husets alla tre bot:ar på avdelningen. Barnen fick i uppgift att sammarbeta och lära känna våra nya vänner. Mer instruktioner fick de inte.

Grupperna satte igång för fullt, två av grupperna utforskade i stort sätt på egen hand medan en av grupperna behövde lite mer stöd för att förstå hur Blue-boten fungerade. Det tog inte många minuter innan barnen hade fått upp farten och hade knäckt koden på hur de olika kommandon Blue-boten erbjuder fungerade. Vi passade då på att utmana genom att uppmuntra barnen att skapa banor att ta sig igenom med hjälp av byggmaterial vi hade tillgängligt. Lite svårare, men den visade sig vara en uppgift som uppmuntrade till samtal och samarbetet.

I reflektionen efter detta tillfälle sammanfattade ett av våra barn aktiviteten såhär:


"Jag tycker robotar är coola och nu har vi en, det tycker jag är grymt. Men först var det supersvårt. Sen blev det lättare, när vi började tänka tillsammans." 


När barnen kommit till fasen där de arbetade intensivt med vägbeskrivningar och lärt känna Blue-boten ordentligt tog de initiativ till att kombinera kartor, vägbeskrivningar och Blue-bots.
Vi valde vid detta tillfälle att förstora upp en karta till affisch storlek (En inställning vi har förmånen att ha på vår skrivare på förskolan). Det innebar att vi kunde förstora kartan till 6 a3 pappers stor.
Barnen listade snabbt ut hur de 6 kartbitarna skulle sitta i förhållande till varandra för att skapa en stor kartbild sedan var det bara att tejpa ihop och fästa på golvet.




Nu kunde barnen programmera direkt på kartan. Ge varandra vägbeskrivningar, gissa vart beskrivningen skulle ta dem, osv. 
Blue-botarna har blivit inte bara ett tillfälle för programmering utan något som uppmuntrar till samtal, möten, samarbete och utmaningar. 

Barnen känner sig nu hyfsat förtrogna med vår Blue-bot. De programmerar mer än gärna på kartan eller på frihand. Vi har även testat på appen som var populär den också. 
Nästa programmeringssteg i projektet skulle kunna vara att vi introducerar ScratchJR. Men eftersom barnen hittills känns nöjda med att få arbeta vidare med sina kartor och Blue-bot väljer vi att hålla oss här ett tag för att se vad som händer. 

// Malin